Hur ska vi omprogrammera vårt sätt att se på ekonomi för att lösa hållbarhetsutmaningarna? Frågan diskuterades ivrigt på Hållbart Initiativs välbesökta ekonomiseminarium den 28 september. Här är en utförlig rapport av höjdpunkterna!
Onsdagen den 28 september höll Hållbart Initiativ seminariet “En ekonomi som håller även i oroliga tider” i lagtinget med syftet att belysa hur den ekonomiska modellen behöver förändras för att styra mot hållbarhet. Auditoriet var nästan fullt när de inbjudna talarna Sasja Beslik, Edvard Johansson, Erica Scott, Ralph Chami och Ruth Brännvall levererade sina reflektioner och lösningar på frågan.
Som konferencier öppnade professorn i nationalekonomi Edvard Johansson seminariet med att definiera miljöekonomins grunder:
Ha så god välfärd som möjligt givet de begränsningar som miljön ger
Maximera välfärden med randvillkoret att de planetära gränserna inte får överskridas
Med den inramningen, som passade bra för seminariet i stort, kunde den första talaren börja.
En natur-positiv ekonomi
IMF-chefen Ralph Chami, som ursprungligen hade för avsikt att delta på plats, levererade pedagogiskt sina tankar kring en natur-positiv ekonomi i en skräddarsydd videohälsning.
Han klargjorde tydligt att vi idag lever i en världsekonomi som inte tar hänsyn till naturens gränser, trots att naturen är vårt hem. Att systematiskt extrahera resurser från naturen utan straff för att tjäna som insatsmedel i samhällsekonomin, det är enligt Chami grundorsaken till klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald.
Chami har under sitt sabbatsår från IMF hängett sig åt att tillsammans med naturvetare hitta en lösning på det globala marknadsmisslyckandet. Med flera publikationer i välrenommerade tidskrifter har han skissat upp tre steg för att styra mot en natur-positiv ekonomi, alltså en ekonomi som utgår från de tjänster naturen ger oss gratis och ger tillbaka till naturen istället för att utnyttja den.
Först identifieras ekosystemtjänsterna på en given ort.
Sedan värderas dessa ekosystemtjänster i monetärt hänseende utifrån kolbindning och andra faktorer.
Sedan skyddas naturtillgångarna som producerar ekosystemtjänsterna juridiskt.
När detta är gjort kan man skapa nya finansiella system, såsom en fond, där lokalbefolkningen får betalt för att upprätthålla naturens ekosystemtjänster från de aktörer som har behov av att göra kompensationer under sin egen omställnings resa.
Enligt Ralph Chami vinner alla på detta system. De som äger naturtillgångarna kommer att dra nytta av att tjäna på dess upprätthållande. Om det är stater som är ägare kan balansräkningen stärkas och skuld dynamiken förbättras. Ursprungsbefolkning och lokala samhällen kan stärka sysselsättningsgraden och samtidigt befrämja livskraftiga ekosystem som ger hälsa och välbefinnande på köpet. Köparen av ekosystemtjänsterna kan minska sina fotavtryck och bli konkurrenskraftiga på marknaden.
I grunden handlar det här om ett nytt förhållningssätt till naturen - ett paradigmskifte, enligt Chami.
"Vi behöver betrakta land och hav på ett regenerativt sätt - en natur som är levande och välmående. Jag påstår att naturen i långt högre utsträckning än vad vi kan föreställa oss är värdefullare än att vara endast en källa till utnyttjande.”
Den gröna tillväxtmodellen når inte fram
Huvudtalaren Sasja Beslik, debattören och ekonomi-gurun som har gjort sig ett namn i att förklara obekväma sanningar om hållbarhet och ekonomi, var den nästa att ta scenen. Uppbackad av forskning och en lång erfarenhet från finansbranschen framförde Beslik en rad tänkvärda insikter om hur den ekonomiska modellen måste förändras.
Som dåvarande ledande befattningshavare inom hållbara finanser på den schweiziska banken J. Safra Sarasin granskade Beslik och hans team alla 7 000 börslistade bolag i världen och deras klimatpåverkan. Resultatet var oroväckande. Tillsammans skapar dessa bolag ett totalt fotavtryck som driver planeten till en uppvärmning på 3,8 grader Celsius (Parisavtalet säger att gränsen är 1,5 grader). Bara 176 bolag har affärsmodeller som håller sig inom 1,5 grader.
Vi gör inte heller volym- eller systemmässigt de investeringar som krävs. Världens regeringar gjorde förra året investeringar i fossila bränslen på uppemot 220 biljoner dollar. Slutsatsen som Beslik drar av detta är att det globala ekonomiska systemet inte alls stöder hållbarhet, trots decennier av klimat- och miljölarm.
Business as usual är inget alternativ för Beslik. Han har från sin roll i finansbranschen sett många försök att grönmåla företag. Han var av den orsaken inte särskilt övertygad om att Ralph Chamis förslag att upprätta system för att betala för ekosystemtjänster skulle nå ända fram. Om 10 % av världens befolkning kunde köpa alla naturtjänster, vilket de skulle ha resurser för, kunde de ändå fortsätta med sina verksamheter. Enbart kompensationsmekanismer funkar alltså inte.
Ett besläktat resonemang är snacket om grön tillväxt som ett försök att städa upp tillväxtbegreppet. Enligt Beslik kommer det inte att funka att göra som förut trots att man kompenserar eller minimerar sin negativa påverkan genom gröna projekt. Om verksamheterna inte håller sig inom planetens gränser, hur gröna de nu än marknadsförs, kommer hållbarhetsmålen inte att nås. Beslik ger ett talande exempel i omställningen av fordonsflottan från fossil drift till eldrift. Om alla bilar skulle bytas till elbilar skulle all kobolt ta slut 2030. Dessutom skulle energiförbrukningen öka markant. Det är förstås viktigt att genomföra ett skifte från fossila bränslen, men det är minst lika viktigt att förändra beteendemönster för att hålla oss inom de planetära gränserna. Vi kan alltså inte fortsätta ha samma beteendemönster som förutsätter en fortsatt konsumtion av naturens resurser. Grön tillväxt som begrepp blir för Beslik mer av en täckmantel för att inte genomföra en systemförändring.
Förutom konkreta åtgärder som att ändra affärsmodeller, styra om investeringspengar, lösa energifrågan och förändra konsumtionsbeteenden riktade han stor uppmärksamhet till att radikalt förändra de grundläggande styrmedlen i marknadsekonomin. Den första frågan handlar om dess syfte.
”Vi har inte diskuterat marknadsekonomins syfte: Vad ska vi ha tillväxt till?”
Om marknadsekonomin istället är till för att nå social och ekologisk hållbarhet, då behöver principer, lagstiftning och förhållningssätt inom marknadsekonomin förändras. Om mindre arbete, mindre konsumtion och mindre resursutnyttjande blir ett sätt att nå dessa mål, då blir en ökad tillväxt i form av BNP-siffror inte alls det allra mest väsentliga i sammanhanget längre, låter Beslik förstå.
För att styra om marknadsekonomin var det framför allt två frågor Beslik förde fram som effektiva.
Öka investeringshorisonten från kvartalsrapporterandet till flera år. Detta skulle ge företagen möjlighet att ställa om och inte oroa sig över kortsiktiga resultat för investerare. Företag som vill ställa om ska inte få bli bestraffade för att inte leverera kortsiktiga resultat.
Aktiebolagslagens krav att leverera vinst till ägarna, detta oftast på kortast möjligast tid med så lite risker som möjligt, är direkt skadligt för att nå hållbarhet. Ändrar man aktiebolagslagen så att målet är att främja andra mål stimulerar man snabbt omstöpningen av bolagens affärsmodeller.
En uthållig, lokal ekonomi
Från centrala Stockholm på Impact Invest Scandinavias huvudkontor kommer en hälsning från VD:n Ruth Brännvall, som under flera år haft fritidshus på Åland. Hon var dessvärre förhindrad att delta på plats men levererade istället ett antal konkreta förslag på video kring hur Åland kan utveckla en uthållig, lokal ekonomi.
För henne är Åland verkligen unikt på många sätt. Naturvärdena, det mångsidiga lokalsamhället och småföretagandet, kulturlandskapen och historian ger Åland en stark konkurrenskraften i förhållande till regionen som helhet. Från detta finns det stora förutsättningar att skapa en mer uthållig lokal ekonomi.
Ett område Ruth Brännvall ser potential i är besöksnäringen. I hennes upplevelse, vilket också gäller Sverige, håller många på att gissa vad kunderna vill ha, utan att på allvar ha satt sig ner med kunder och tagit reda på deras förväntningar och förhoppningar. Åland kunde med fördel satsa mindre på “mainstreamturism” och mer på det unika som Åland har att erbjuda.
“Är det så att man åker lång ut till skärgården och tar ett antal färjor ut dit så är det klart att jag skulle vilja ha det där lokala.”
En annan aspekt som blivit alltmer kritisk på senare år är att tänka igenom hela värdekedjan. Enligt Brännvall ägnar sig många företagare åt symbolfrågor såsom att inte tvätta handdukar varje dag eller stoltsera med miljömärkt tvål. Det räcker inte. Alla led som finns för att skapa produkten behöver uppnå konsumenters allt striktare hållbarhetskrav för att få en ökad betalningsvilja.
“De som lyckas genomföra hållbarhet i alla aspekter av erbjudandet [...], de har i snitt mer än dubbelt så hög prissättning på sina produkter.”
En trend som Brännvall ser att kommer att bestå är hållbar matproduktion. Att produktionen behöver tänka om är klart ur ett klimatperspektiv, men med klimatförändringen kommer också nya möjligheter. Hon tror bestämt att biffen som proteinkälla kommer att minska till förmån för fisk och vegetabiliska proteiner. Trots barnsjukdomar tror hon bestämt att landbaserad fiskodling har en framtid rent investeringsmässigt. Detta eftersom den havsbaserade fiskodlingen ännu kommer att ha många år av utvecklingsarbete för att göra insatsvarorna hållbara såväl som att öka reningsgraden av näringsämnena. Dessutom ser Brännvall med nyfikenhet på försöksverksamhet som vidareutvecklar och återinför gamla sädesslag, odlar lupiner för att kunna erbjuda “lupinbullar” samt satsar på insektsodling. Åland kunde gärna få utveckla livsmedelsproduktionen i denna experimentella riktning.
För att underlätta innovation för hållbarhet i glesbygdssamhällen tror Brännvall på den kooperativa bolagsformen. För Åland är den bekant, men har på senare tid ersatts av andra bolagsformer. I Sverige, däremot, har de kooperativa rörelserna fått ett rejält uppsving. En stor fördel med kooperativ är att småföretagare kan gå samman och öka värdeskapandet genom att minska på byråkrati och nå skalfördelar. Det blir också enklare att attrahera större investeringar på det sättet.
Ruth Brännvall lyfter avslutningsvis förväntningarna på beslutsfattare. Offentlig styrning har en viktig roll i att ange inriktningen på samhällsutvecklingen. Det kan gälla såväl utbildningsinsatser och fortbildning till finansieringslösningar. Möjligheter till kapitalförsörjning är särskilt viktig för att det ska vara ekonomiskt möjligt att driva innovativa hållbarhetsprojekt och bryta ny mark.
Återuppliva tron på människan
Inget seminarium utan panelsamtal. Utöver Edvard Johansson och Sasja Beslik medverkade här också rådgivaren i strategisk hållbar utveckling Erica Scott i samtalet. Som engagerad medborgare ledde Erica den parlamentariska kommitté som utvecklade rapporten som banade väg för beslutet om ett hållbart Åland 2051 och sedermera Utvecklings- och hållbarhetsagendan. Hon har också fungerat som strategisk rådgivare till Ålands landskapsregering i genomförandet av agendan.
Det fanns många frågor i rummet. En fråga som rönt stort intresse handlade om tillväxtkritiken och hur den hänger ihop med den ojämlika fördelningen av ekonomiska resurser i världen. Beslik svarade med att ge ett exempel.
“Vi förstår inte från vilken plats Indien och Kina kommer. Vi förstår inte deras behov. En indisk familj har sparat i 13 år för att ha råd med en tvåtaktsbil som släpper ut mycket koldioxid. Vem är jag att gå till den familjen och säga: Ni kan inte göra så där?”
För Beslik handlar frågan om en hållbar ekonomisk utveckling om solidaritet. Kina ställer om det de kan men enligt Beslik hjälper västvärlden inte till. Det handlar till viss del om att dela med sig av teknik och lösningar. Men den största problematiken är att västvärlden mer och mer efterfrågar produkter som produceras i Kina. Lösningen måste vara att västvärlden går ner i sin konsumtion.
Målsättningen att bli rikare och växa hela tiden har fungerat fram tills vi blev för många på jordklotet, fortsätter Erica Scott. Nu har vi kommit till ett överflöd som inte fungerar längre. Frågan är nu hur vi kan sätta nya mål för det som vi strävar efter? Hur kan vi omdefiniera framgång? Scott citerar här den nya publikationen Earth for All som har tagits fram av en rad globala hållbarhetsforskare nyligen. Publikationen argumenterar för att det ekonomiska systemet enbart kommer att kunna förändras för att styra mot hållbarhet om vi klarar av att förändra dess mål. Den slutsats som Earth for All kommer med är att målsättningarna inte alls ska handla om siffror, utan om mänskligt välmående och relationer - i de områdena kan vi växa hur mycket som helst.
“När vi drar vårt sista andetag är det till syvende och sist inte pengarna som är det väsentliga utan om man använt sin tid på ett bra sätt.”
På samtalsledaren Edvard Johanssons fråga om hur det här ska gå till att lösa svarar Beslik tvärt med att införa basinkomst i västvärlden. Om alla medborgare skulle garanteras en basinkomst skulle det skapa möjlighet för fler att kliva av karusellen, kunna varva ner och hitta tid för att umgås med nära och kära. Det skulle också automatiskt minska konsumtionsbegäret. Det finns dock en föreställning att en basinkomst skulle få folk att säga upp sig från sina jobb och minska statens skatteintäkter. Till det svarar Beslik att utgångspunkten inte kan vara tron på att människor är lata, utan att människan är uppfinningsrik och vill söka meningsfullhet. Johansson flikar in att det experiment som gjorts i Finland ofta används som exempel för att basinkomst inte fungerar, men påpekar att det inte entydigt går att tolka experimentet i någon riktning alls eftersom det var rätt få deltagare och att dessa inte var ett tvärsnitt av befolkningen. Bredare studier behövs för att säga något om hur en basinkomst skulle slå ut.
Tvärs över de konkreta förslag som panelsamtalet genererade - allt från att införa basinkomst och öka förmögenhetsbeskattningen till att införa hållbara obligationer för att finansiera investeringar - ligger frågan om politisk handlingskraft. Det må finnas hur många goda förslag och idéer som helst, men det är sist och slutligen politiken som måste sätta spelreglerna och fatta beslut som steg för steg går i den riktning som krävs. Dessa beslut, menade Beslik, kan vi inte längre hymla med. Han ondgjorde sig över den svenska valkampanjen där så många partier och kandidater lovat väljarna: “Ni behöver inte ändra på någonting, vi sköter det här”. Det saknas helt enkelt politiskt mod att säga: ”Det kommer att göra ont”.
“Politikerna måste vara tuffare, vara beredd att förlora ett val men komma tillbaka starkare!”
Politiker vågar inte gå in på beteendeförändringar, menar Beslik, eftersom det inkräktar på det sekulariserade samhällets inbyggda individuella frihet.
Erica Scott reflekterade vidare på hur politiken kan få med folk i den svåra omställningsresan. Det svåra ligger i att vi i dagens samhälle fortfarande lever i en djupt rotad tankemodell som vi vet att måste övergå till en annan tankemodell. Vi har aldrig tidigare på global nivå gjort en sådan omställning. Det är väl då självklart, säger Scott, svårt för människor att ta till sig denna stora utmaning och känna tillit till att det kommer att gå vägen. Just detta, att lita på att det nya som kommer är tillräckligt mer attraktivt än dagens system och tilliten till att vi klarar omställningsresan tillsammans, är helt avgörande.
