Hotell- och Restaurangskolans auditorium fylldes till brädden för Hållbart Initiativs seminarium om äldreomsorgen i förra veckan. Seminariet tydliggjorde behovet av politisk kraftsamling för den åländska äldreomsorgen.
- Äldreomsorgen kommer och ska bli en valfråga hösten 2023, säger talesperson Alfons Röblom.
Vilka utmaningar står äldreomsorgen inför? Hur kan vi möta dem så att alla - både äldre, närstående och personal - känner att de kan leva värdiga liv? Dessa frågeställningar ramade in seminariet “En hållbar äldreomsorg - Ett värdigt liv för alla” som Hållbart Initiativ arrangerade torsdagen den 26 januari på Hotell- och Restauranghögskolan med uppemot 100 närvarande.
Rebecca Rickert-Olsson, legitimerad psykolog verksam på Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS), fungerade som moderator för kvällen. Hon inledde med att reflektera över fördelar och nackdelar med den åländska litenheten. Fördelar är potentialen till snabba beslutsstrukturer och lokalkännedomen medan nackdelar är bristen på specialkompetens. Hur kan vi överbrygga dessa nackdelar och stärka potentialen i litenheten?
Statistiken
Först ut i raden av korta föreläsningar var Kenth Häggblom från Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB). Han beskrev med grafer och tabeller hur befolkningen i princip sedan 1970-talet är växande. Enligt prognosen kommer Åland att ha 33-34 000 invånare år 2040, av vilka äldre över 65 år utgör en allt större del. Av de som lever längre är kvinnor överrepresenterade eftersom de under flera decennier haft en längre förväntad livslängd än män. De som fötts senare har samtidigt en längre förväntad livslängd. Enligt statistiken lever var tredje kvinna till 90 år nuförtiden.
Det står klart att vårdbehoven ökar med åldern. Var tredje person över 85 år erhåller idag någon form av kommunal äldreomsorg. Enligt de senaste siffrorna vårdas 100 klienter på institution, 300 på effektiverat serviceboende (ESB) och 500 får hemtjänst/hemservice.
De åländska utmaningarna
På Åland finns många aktörer som hanterar äldreomsorgsfrågor, allt från kommuner och kommunförbund till ÅHS och Kommunernas socialtjänst (KST). Arsim Zekaj, vårdledig förbundsdirektör för kommunförbundet Oasen delade på seminariet med sig av sina erfarenheter av och synpunkter om äldreomsorgens organisering och kvalitet.
Enligt Arsim utmanas den åländska äldreomsorgen av en rad olika faktorer i samhället, inte enbart av den växande andelen äldre. De anställda och anhöriga har nuförtiden allt högre krav på tjänster som äldreomsorgen erbjuder samt villkor i arbetslivet. Vidare har omsorgsyrkena dessvärre en sviktande attraktionskraft vilket är tätt sammanlänkat med den höga sjukfrånvaro som arbetet präglas av. Från ett politiskt plan föreligger en låg investeringsvilja i äldreomsorgen samtidigt som stora resurser läggs på avgränsningsfrågor - alltså vem som ska göra vad.
- Hur mycket tid lägger vi på gränsdragningsfrågor? Där tror jag att vi lägger alldeles för mycket tid. Jag skulle vilja ta alla resurserna och arbeta med kvalitetsfrågor istället. Det är det som ger värde till skattebetalare, vårdtagare och anhöriga, sa Arsim.
Hellre än att peka finger på varandra hade Arsim gärna sett att alla aktörer försöker lägga ett gemensamt pussel. Det pusslet skulle fokusera på att lägga kvalitetsfrågor först på dagordningen istället för att framställa rapporter som ingen använder sig av. Genom att fokusera på en ständig kvalitetsutveckling istället för att enbart utöva kontroll, underhåll och förvaltning av nuvarande system skapas också utrymme att komma till rätta med brister som idag leder till ökade kostnader.
En värdig, klientcentrerad omsorg
Med en åldrande befolkning följer en befolkning som utvecklar olika typer av kognitiv svikt. Den uppskattade förekomsten på Åland av minst medelsvår demens är ca 400 personer, även om statistiken är osäker.
Fia Hagelberg från Demensföreningen lyfte behovet av att personalen ger trygghet för både klient och anhörig och att organisationerna ger personalen densamma. Det kan handla om allt från att veta var klienten är i stunden till att inkludera anhöriga och speciellt tidigare närståendevårdare i omsorgen. För personer med demenssjukdom är det också särskilt viktigt med kontinuitet, dvs att det är någorlunda samma personer som alltid finns på plats. Små saker som att lägga på den musik som klienten alltid uppskattat tar inte så lång tid att ordna.
- Det värsta är att man ber anhöriga att fylla i livsberättelser omsorgsfullt och sen är det inte folk som frågar efter dem, illustrerade Fia.
En värdig omsorg handlar enligt Fia inte bara om att bota sjukdomar och ordna med mediciner utan också att arbeta med risk- och friskfaktorer. Hälsosam, mångsidig kost, fysisk aktivitet, hjärngymnastik, sociala aktiviteter och regelbundna hälsokontroller bidrar alla till att skapa en meningsfull tillvaro för klienten. Det förutsätter genomtänkta rutiner för boendet och den service som erbjuds.
Inte bara händer utan också hjärna och hjärta
Den sista föreläsaren var Erika Boman, med dr. leg sjukskötare, som undervisar och forskar inom äldrefrågor. Hennes klara budskap var att Åland slösar med den kompetens som finns och att vi inte har råd att inte tillvarata tillgänglig kompetens för att skapa en hållbar äldreomsorg.
Ofta sägs att det behövs fler händer i vården, men detta är enligt Erika ett slarvigt uttryck. Det behövs också mer hjärna och hjärta, alltså allt från utvecklad kunskap och förståelse, förfinade färdigheter och förmågor samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Alla dessa kan ramas in av ordet kompetens. Det samhället behöver fundera på är vilken kompetens behövs för vad. I ett klient- och närståendeperspektiv förutsätts god vård- och omsorgskompetens. I ett personalperspektiv kan det handla om hållbara arbetssätt och modeller. I ett organisatoriskt perspektiv å andra sidan gäller kompetensbehovet hur resurser nyttjas på bästa sätt.
Ett område, som Erika ser stor potential till förbättring i, är arbetet med förebyggande insatser. Bristen på sådana leder enligt forskning till en rad olika patientskador. En höftledsfraktur som exempel kostar minst 20 000 €. I det fallet hade det varit samhällsekonomiskt bättre att satsa en del av de resurserna på att förebygga fallskador. Framför allt sparar samhället då också på mänskligt lidande.
Ett annat område är läkemedelsbehandlingen. Den är mycket mer komplex idag än tidigare med tanke på de allt fler multisjuka klienterna, och personalen har inte nödvändigtvis den kompetens som krävs för att hantera medicindjungeln. Av äldreomsorgens klienter har 40 % fler än 5 läkemedel medan 23 % har fler än 10 läkemedel. Detta enligt nordisk forskning. En stor del av allvarliga avvikelser i vården är relaterade till läkemedelsbehandling.
- En person som för 30-40 år sen kunde vårdas på intensivvården, finns idag inom äldreomsorgens institution, beskrev Erika utvecklingen.
Från hösten inleds en ny ettårig utbildning av omsorgsassistenter för att råda bot på personalbristen i äldreomsorgen. Erika betonar vikten av att ge assistenterna en utbildning som motsvarar omsorgens behov. Det finns en överhängande risk att de kommande omsorgsassistenterna kommer att arbeta med direkt klientarbete som borde skötas av andra personalkategorier. Hon ger exemplet att mata klienter, som inte alls behöver vara en enkel sak. Att inte ta i beaktande kostanpassning, sväljsvårigheter, etiska avvägningar och ergonomi kan i värsta fall skapa vårdskador. Att föra in en ny personalkategori får inte primärt vara en lösning för att göra vården billigare för arbetsgivaren, låter Erika förstå.
Paneldiskussion
I den påföljande paneldiskussionen, som publiken var mycket aktiv i, togs frågor upp såsom läkemedelsbehandling, kommunala skillnader i antalet vårdplatser, äldres ekonomiska situation, förebyggande insatser och lönesättning.
Många reagerade på Erikas tal om kompetensbehov inom läkemedelsbehandling. Görs läkemedelsgenomgångar? frågade en åhörare. En läkare på ÅHS berättade att rutinerna på senare tid förbättrats avsevärt. Panelisten och närvårdaren Carola Sjöblom svarade att stress gör att det på boendena kan ske felmedicinering. Åhöraren och farmaceuten Annette Larson (också aktiv i Mariehamns äldreomsorgsnämnd för HI) svarade Carola att grundproblemet är ordinationerna och genomgången av patienterna. Det finns ett systemfel i vad som händer i en vårdkedja från avdelning till hemsjukvård. Det glappet som uppstår kan ibland leda till felmedicinering på 5 veckor, enligt Annettes egen erfarenhet. Rebecca sekonderade Annette genom att lyfta svensk statistik, som pekar på att ⅔ av alla vårdskador i Sverige generellt sett beror på brister i kommunikation.
Panelisten Leif Jansson, äldrerådets ordförande i Mariehamn, tog upp frågan om äldres ekonomiska situation. Leif vill bryta snacket om att äldre kostar och är en belastning för samhället. Enligt beräkningar betalar äldre i Mariehamn 14 miljoner € i skatt per år (Pensionärer betalar också 10% mera skatt än löntagare med samma inkomst.) Det visar sig vara ungefär samma summa som äldreomsorgen i Mariehamn kostar. Att då debitera 85 % av äldres pensioner om de vårdas inom kommunal äldreomsorg - vad blir det då kvar för övriga levnadskostnader? frågade Leif och fick applåder. En låginkomsttagare skulle per månad ha kvar så lågt som 112 € för annat. I sammanhanget lyfte Rebecca upp forskning från Sverige som visar att man kan öka välbefinnandet i högre grad hos äldre med 500 kr än med sedvanlig psykiatrisk vård om personen har låg inkomst. En åhörare påpekade att äldre visst fått en pensionshöjning på 6,8 % men de som redan hade låga pensioner fick en mindre höjning räknat i euro och cent, varför klyftan blev ännu större än vad den varit tidigare.
Vårdpersonalens villkor diskuterades därnäst. Fia tog upp det faktum att kommunanställdas kollektivavtal skiljer sig från ÅHS-anställdas och därmed ger olika förutsättningar för bland annat beredskapspenning. Från åhörarhåll lyftes att arbetsgivaren alltid kan betala bättre än kollektivavtal. Eva Sundberg, som har nära kontakt med vårdare, undrade varför de inte får lön för att träna och hålla sina kroppar i skick.
- Tänk om vårdpersonalen skulle få träna på betald arbetstid, som brandmän och andra med tunga fysiska lyft?
Carola inflikade med att det inte hjälper hur mycket man tränar i alla situationer:
- Vet ni hur tungt det är att sätta på en stödstrumpa när man har artros i sina händer? Det går inte att komma in i en toalett både klient och vårdare alla gånger. Vårdare måste gå ner i de konstigaste positionerna. Hur ska de unga orka till 70 år?
Arbetsgivaren har en stor roll i att skapa de bästa förutsättningarna för personalen att klara av sina jobb, menade Arsim. Men det handlar inte alltid om lön. Studier visar att löner kommer på fjärde eller femte plats i listan på vad som gör en arbetsplats attraktiv. Ovanför på listan kommer bland annat inflytande, meningsfullhet och känsla av sammanhang. Men i dagens situation - där allt handlar om att klara “day to day” - blir det svårt att uppfylla detta.
Avslutning
Efter paneldiskussionen ombads Hållbart Initiativs talesperson Alfons Röblom göra reflektioner på seminariet. Han påpekade att all den fakta och alla de synpunkter som dryftats kommer att vägleda partiets politikutveckling och att seminariet skapat en bra grogrund och engagemang för kommande diskussioner. Det är dock viktigt att vara ödmjuk inför uppdraget.
- Ju mer man lär sig om någonting, desto mer förstår man att man inte vet.
Avslutningsvis konstaterade Alfons att det krävs stora politiska krafttag för äldres hälsa och välmående.
- Äldreomsorgen kommer att bli och ska bli en valfråga hösten 2023. Det är verkligen på tiden. Vi har fått siffrorna som talar sitt tydliga språk. Vi har fått en bild av kompetensbehovet och vittnesmål från golvet. Hållbart Initiativ kommer att formulera en konkret politik för en hållbar äldreomsorg och vi är glada för alla inspel och tankar som folk delar med sig av.