På HI:s välbesökta havsseminarium diskuterades behovet av ny energi i arbete med Östersjöns välmående.
- Vi behöver mer av oceankänslan, insikten om människans beroende av naturen där vi omfamnar och begriper naturens egenvärde, sa Sveriges förra miljö- och klimatminister Isabella Lövin.
Hållbart Initiativ kickstartade sin riksdagskampanj med havsseminariet “Östersjöns roll i den blå ekonomin” på Sjöfartsmuseet. På plats fanns ungefär 70 personer som fick delta i diskussioner om Östersjöns hälsa, Östersjöpolitiken och behovet av en ny berättelse.
Klimatförändringarnas påverkan på Östersjön
Först ut var Tony Cederberg, amanuens vid Husö Biologiska station, som visade oroväckande statistik kring Östersjöns hälsa.
Östersjön är ett grunt hav med liten vattenvolym och lång utbytestid på vattnet. Forskning pekar på att Östersjön tampas med övergödning, algblomning, syrefria bottnar, invasiva arter och marina värmeböljor. Hur Östersjön exakt påverkas av klimatförändringen är dock ännu oklart. Exempelvis är försurningen ett problem vars effekter kan vara mycket större än vad vi ännu förstått. Surheten påverkar särskilt sådana arter som är beroende av kalk.
Tony berättade om hur det ligger till med Östersjön sett till lufttemperatur, vattentemperatur, salthalt, skiktningen och kolets kretslopp. Värmeböljor har blivit allt vanligare det senaste decenniet och frostnätternas antal har minskat. Östersjön är det innanhav som värmts upp mest mellan 1982-2006, med 1,35° C. Vad gäller salthalten och nytt vatten från Atlanten har ingen signifikant förändring skett sedan 1850, men det finns en tydlig variation med 25-30 års cykler. De senaste 40 åren har bottendöden i Östersjön spritt sig markant. Upptagningen av koldioxid gör vattnet surare och övergödningen i Östersjön har strulat till kolets kretslopp.
Klimatförändringarna stärker övergödningens negativa effekter och samtidigt uppstår nya problem. Under de senaste decennierna har ökningen av lufttemperaturen accelererat och mellan 1876-2018 ökade medellufttemperaturen mer i Östersjöregionen jämfört med det globala medeltalet. Östersjön kan trots detta fortfarande bli ett välfungerande ekosystem om balansen hittas, men det är inte längre samma hav som vi ser i Saltkråkan-filmerna.
- Det Östersjön som fanns för 50 år sedan kommer inte tillbaka, konstaterade Tony Cederberg.
Havspolitiken i när och fjärran
Efter Tonys presentation följde ett samtal mellan kvällens huvudtalare, författaren, tidigare EU-parlamentarikern och svenska miljö- och klimatministern Isabella Lövin samt HI:s riksdagskandidat och konferencieren Pia Widén. Isabella berättade om den europeiska och globala havspolitikens utmaningar och möjligheter. Som EU-parlamentariker var hon ledande i att i grunden reformera EU:s fiskeripolitk och som minister var hon en av initiativtagarna till FN:s globala havskonferens. Hennes klara bild är att politiken kan göra skillnad.
- Vi har faktiskt alla instrument inom vår demokrati att vidta åtgärder för de miljö- och klimatproblem som vi står inför, menade Isabella.
De stora besluten om Östersjön är fattade under 1900-talets andra hälft såsom HELCOM och EU:s fiskeripolitik. De är enligt Isabella tagna under en tid då andra frågor var på agendan och instrumenten för att rädda Östersjön bör därför ändras. Under hennes tid i politiken har fokus legat på att uppdatera politiken utifrån de nya förutsättningarna, t.ex. systemet med fiskekvoter och fiskeripolitik, där bland annat moratoriet för torskfiske nämndes. Isabella talade också om det nya havsavtalet, dvs. den FN-överenskommelse som utstakar spelreglerna för hur aktivitet i internationellt vatten ska regleras. Överenskommelsen ger skydd åt marina miljöer utanför nationellt vatten och är enligt Isabella viktig för den globala havsförvaltningen.
I sin nya bok Oceankänslan reflekterar Isabella kring varför vi inte agerar på de försämringar vi tampas med sett till naturens välmående. Enligt Isabella är det viktigt att vi i högre grad börjar tala om de känslomässiga, andliga och moraliska värdena av att skydda och bevara vår planet, för att vi inte ska fastna i logiken att vi behöver en massa studier innan vi kan vidta åtgärder för att skydda naturen.
- Oceankänslan är den djupa känsla som infinner sig när vi ser stjärnhimlen eller möter en djurs blick, helt enkelt när människan inser att vi är en del av något större, i kontakt med naturen, förklarade Isabella.
Ett politiskt beslut som Isabella arbetade hårt för att få igenom är en havsmiljölag enligt modell från den svenska klimatlagen. I en sådan lag skulle regeringen behöva lägga upp målsättningar för de största utmaningarna och ta fram handlingsplaner för att nå målen i rätt tid. Man skulle också kunna ta ett steg till vad gäller att få olika aktörer att vidta åtgärder för att skydda haven.
På en fråga från publiken om havets rättigheter tog Isabella upp ett intressant fall: En nyzeeländsk flod som fått juridisk status som en person som första flod i världen. Tanken om att Östersjön skulle ha juridiska rättigheter, vilket också kopplar till frågan om att kriminalisera storskalig miljöförstöring - ekocid, menade Isabella att är värd att diskutera vidare.
Östersjön är ett litet, grunt och känsligt innanhav som står under stor press och vi har hittills sett havet som ett oändligt fiskskafferi. Isabella lyfte fram behovet av en ny berättelse, som tar avstamp i att Östersjön inte bara är en ekonomisk resurs att exploatera enligt vårt eget gottfinnande. Oceankänslan, som också är titeln på hennes senaste bok, illustrerar den nya berättelsen där vi inser att vi är en del av naturen och därför också behöver anpassa ekonomin till havets naturliga begränsningar.
Läs mer om Isabella Lövins tankar om Östersjön i Ålandstidningen och lyssna på hennes inslag i Ålands radio.
Vindkraften och vattenresurserna
Näst på tur var marinbiologen och ledande expert inom havsplanering Stefan Husa från Ilmatar Offshore och marinbiologen Lotta Nummelin från OX2. De diskuterade såväl de miljörisker som det mervärde som en havsbaserad vindkraft kan bidra med och vilka aspekter som bör tas i beaktande vid etableringen av den.
- För oss handlar det om att minska klimatpåverkan så mycket som möjligt genom förnybar energi utan att påverka havsmiljön för mycket, sa Stefan.
HI:s Alfons Röblom frågade om hur stort fokus vindkraftsaktörerna lägger på miljövärdena.
- Vi gör allt vi kan för att göra så rätt vi kan. Men vi ska komma ihåg att i slutändan är det myndigheterna och lagstiftningen som bedömer om vi gjort tillräckligt, svarade Lotta
Utredningar och kartläggningar görs som bäst inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningarna (MKB) för att så noggrant som möjligt utreda all tänkbar påverkan på natur- och havsmiljön. I arbetet har vindkraftsbolagen även identifierat faktorer som kan bidra positivt till havsmiljön. Stefan tog upp den indirekta förhindrande effekten parkerna skulle ha på storskaligt trålfiske. Lotta förklarade att när vätgas börjar produceras kommer syre att fås som biprodukt och då kan man syresätta de områden i Östersjön som nu har syrebrist. Det diskuterades även att man vid anläggandet av vindkraftparker bör se till hur dessa kan bidra till sociala och ekologiska mervärden och inte endast ekonomiska.
- Vi vill vara biodiversitetspositiva och i det ingår omtanken om den marina miljön där till exempel fundamentens utformning bidrar med ytor för liv, menade Lotta.
Lotta poängterade att vi i den rika delen av världen bör ta vårt ansvar och inte förflytta våra utsläpp eller utarma den biologiska mångfalden någon annanstans. Vindkraftparker på plats ger oss en inblick i hur vår energi tas fram och här har vi också fungerande och förhållandevis stark lagstiftning på området. Vindkraftparkerna kan också skapa möjligheter för akvakultur och parkerna är tänkta att bidra till ökad biologisk mångfald genom exempelvis konstgjorda rev och naturlig påväxt.
Stefan tog upp att fiskare som ägnar sig åt småskaligt fiske i Storbritannien har gillat att fiska invid eller nära vindkraftverk, eftersom de attraherar vissa arter. Om man planerar parkerna rätt så hindrar man inte sjöfarten eller användningen av andra resurser i området. Fundamenten blir en ny miljö som kan locka till sig arter och således bidra till den biologiska mångfalden.
Med publiken diskuterades MKB-förfarandet, landskapsregeringens behov av samhällskommunikation, hur intäkterna ska fördelas och politikens roll.
Skala upp den blå ekonomin
En avslutande diskussion mellan entreprenören Joel Lindholm och riksdagskandidaten, tillika lagtingsledamoten Simon Holmström (HI) gällde hur näringslivet och politiken kan gå hand i hand. Lindholm är “planetskötaren” som genom bland annat sitt företag Under Ytan vill hjälpa den biologiska mångfalden och avlasta Östersjön genom algodling. I samtalet tog Lindholm upp vikten av att kunna skapa affärsmodeller som sammankopplar olika verksamhetsområden med varandra, t.ex. vindkraftsparker, återställningsåtgärder och kulinariska matupplevelser. För syftet behöver lagstiftningen förändras för att möjliggöra detta bättre.
- Det finns vilja till förändring, det finns kunskap och det finns kapital. Vi har alla byggstenar som behövs för att skapa ett friskt och välmående Östersjön. Problembilden är stor men om det var något jag tog med mig så är det att alla är redo att dyka in i och påbörja jobbet, sa Joel.
Joel tog upp betydelsen av att skapa förutsättningar för naturbaserade lösningar och att djurlivet får möjligheter att råda bot på problemen med till exempel invasiva arter. Genom att gynna den biologiska mångfalden och möjliggöra för vissa arter att existera kan problem som drabbar havet lösas på mycket effektivare än om vi människor skulle behöva ingripa för att få bort en invasiv art. Joel tog också upp att vi behöver prioritera naturen vid ekonomiska frågeställningar för att resurser ska gå till att gynna naturen.
I samband med diskussionen kring uppskalning av den blå ekonomin diskuterades hur politiker kan bli mer flexibla och snabbt förändra politiken efter nya förutsättningar. Simon tog upp att politiken borde vara mer snabbfotad genom att tillämpa en tätare kontakt med forskare, förstärka medborgarengagemanget på både internationell, nationell och lokal nivå och förstärka näringslivet i dess roll att utgöra starkare krafter för att driva på omställningen.
Simon tog upp att man genom politiken sänder signaler kring vilka sorters verksamheter man vill ha genom till exempel lagstiftning och strategidokument. Politiken kan också bidra genom att klargöra vad EU-pengar kan användas till och hurudana ansökningar man förväntar sig. Ålands röst i Östersjön skulle också kunna verka för att andra ska göra något för Östersjön. I Nordiska rådet driver Simon just nu frågan om att de nordiska länderna ska ta fram en Östersjöstrategi för att modernisera den internationella politiken med beaktande av de nya, komplexa utmaningar som havet ställs inför.
- Politiken behöver dels begränsa vad vi inte vill ha, dels stöda det vi vill se mer av. Stöd kan handla om allt från lagstiftning och finansiella stöd till strategier och riktlinjer. Det ger signaler om vilken typ av företagare vi vill locka hit och vilket näringsliv vi vill utveckla. På så vis minimerar vi inte bara den negativa påverkan utan bidrar också till positiva lösningar för Östersjöns mående, sa Simon.
Konferencieren Pia Widén tyckte sammantaget att seminariet var en lyckad öppning av HI:s riksdagsvalskampanj. Hon lyfte upp sin egna emotionella koppling till havet genom att berätta om havets roll i hennes liv.
- Vi har privilegiet att leva på en ö i det känsligaste havet som inte har en motsvarighet i hela världen. Östersjön är en levande resurs som vi måste bidra till, inte bara dra nytta av, avslutade Pia.
