Fiske för Östersjön

Under förra veckans fiskesemiarium bjöd Stockholms länsfiskekonsulent Henrik C Andersson in Åland till samarbete för Ålands hav. Hållbart initiativ önskar att Åland ska ta den utsträckta handen och tillsammans verka för ett förbud på storskaligt trålfiske.

Förra torsdagen ordnade gräsrötter inom Hållbart initiativ det digitala seminariet Framtidens fiske - Ett led i Östersjöns återhämtning som besöktes av uppemot 100 deltagare. Flertalet experter var inbjudna för att tala om hotbilder och möjligheter för en ekosystembaserad fiskförvaltning på Åland och i Östersjön. Joel Lindholm stod tillsammans med Erica Scott för modererandet.


Åland en “skamfläck”

Introduktionstalare var Ålandskände Erik Bonsdorff som presenterade en genomgång av Östersjöns tillstånd. Budskapet var tydligt: Med dagens förbättringstakt kommer havet att bli friskt först om 100 år, inte år 2027 som EU föreskriver. Klimatförändringarna kommer att försvåra uppnåendet av målet, menade Erik.


Vidare, förklarade Erik, är Åland på grund av sitt läge särskilt drabbat av genomströmningen av gifter och näringsämnen.

- Åland är som Bläckfiskrondellen i Mariehamn - allt snurrar runt oss, illustrerade han.

Erik spräckte också myten om att problemet med övergödningen är någon annans. Utsläppen av näringsämnen per capita är nämligen i Östersjön störst på Åland och i Åboland. Han gick så långt att kalla området en av Östersjöns “skamfläckar”. En av de främsta orsakerna till de höga åländska siffrorna är fiskodlingens höga utsläpp i förhållande till befolkningsmängden. Erik hänvisade till forskning som granskat biologiska faktorer i nedlagda fiskodlingar, som visat på långa restaureringstider.

- Effekterna har suttit i 30 år efter att fiskodlingar lagts ner, förklarade Erik.


Ladda ned Eriks presentation här.

Marina skydd effektiva

Andra talaren var Sonja Salovius-Laurén, som leder projektet Åland Sea Map, ett EU-finansierat projekt som under åren 2019-2023 karterar de åländska vattnen. Projektet är viktigt eftersom Åland inte tidigare ingått i de finska karteringarna inom ramen för det s.k. VELMU-programmet. De nya karteringarna kan komma att ge förklaringar för varför vissa havsmiljöer ser ut som de gör. Något som förbryllat är att blåstångsbältena är mycket friskare i Ålands norra havsområde än i dess södra. En annan intressant sak är att arten tuvsträfse i Finland enbart finns på Åland. Mer forskning behövs för att utröna varför det ser ut på det sättet.


Sonja redogjorde för vikten av skyddade områden för att erbjuda fristäder för marina arter och fisk. Behovet blir allt tydligare i takt med den kontinuerliga exploateringen av havsresurser. Åland har idag ungefär 370 km2 skyddade havsområden, vilket utgör knappt 3 % av havsytan. Därmed har Åland missat det globala 10%-målet som skulle varit uppfyllt 2020 enligt Biodiversitetskonventionen. Sonja påminde om att EU:s kommande målsättning om 30 % skyddsnivå kommer att sätta krav på åländska skyddsformer.


Långt många fler områden behöver få lagskydd, menade Sonja. Det är enligt henne det allra effektivaste sättet för hotade arter att överleva och återhämta sig.



Ladda ned Sonjas presentation här.



Dammsugningen av fisk

Stockholms länsfiskekonsulent Henrik C Andersson var tredje i tur. Med statistik och fakta målade Henrik upp en väldigt dyster bild över fiskesituationen i Stockholms skärgård. På senare tid har man där sett en djup nedgång av det småskaliga kustnära fisket.

Fångsterna i Stockholms skärgård. Det kan nämnas att 2020 års siffror är lägre än 2019.

Henrik nappade i det här sammanhanget på Sonjas tidigare utläggning om att blåstångsbältena ser ut att vara i sämre skick i södra Ålands havsområden. Det storskaliga, pelagiska trålfisket, menade han, har lett till en dålig status på rovfiskarna och att storspigg sålunda kommit att kunna tränga djupare in i skärgården. Spiggen äter betande smådjur, vilket i sin tur skapar övergödningsproblematik som kväver bland annat blåstången. Forskning har tidigare visat att såväl klimatförändring och övergödningen stimulerat spiggfiskarnas tillväxt, men Henrik menade att trålfisket måste läggas till som en starkt bidragande faktor då “fisketrycket söder om Åland är mycket högt”.

- En industritrålare utanför Väddö kunde på två veckor fiska upp 1600 ton medan kustfisket i Stockholms skärgård tog upp 700 ton på 10 år, förklarade Henrik illustrativt.

En annan konsekvens av denna typ av trålning, menar Henrik, är att sälarna förflyttar sig inomskärs och ytterligare försvårar det kustnära fiskets förutsättningar. Konsekvenserna är alltså ödesdigra, inte bara för det småskaliga yrkesfisket, utan också på ekosystemet i sin helhet. Han verkade inte hålla med om att vattenbrukets behov av foder, som alltså produceras av trålningens fångster, kan stå över det kustnära fisket och ekosystemet. Henrik föreslog därför att denna “dammsugning” av Ålands hav bör förbjudas och att Ålands landskapsregering, Stockholms och Uppsala län bör införa en gemensam ekosystembaserade förvaltning av Ålands hav.



Ladda ned Henriks presentation här.

Om vattenbrukets teknikutveckling

Den sista föreläsningen gavs av Anders Kiessling, professor i Akvakultur på SLU, som förklarade utvecklingen av fiskodlingstekniker. Enligt honom fyller vattenbruket en viktig funktion i livsmedelsförsörjningen. Han frågade sig varför vi inte skulle ha vattenbruk med tanke på en växande världsbefolkning samt en alltmer osäker tillgång till produktiv åkermark.


Anders förespråkade principen om ständiga förbättringar mot cirkulär ekonomi, så som vi betraktat jordbrukets omställning. Beslutsfattare behöver, enligt honom, vara öppna för att testa nya saker som att flytta odlingskassar innan övergödning sker lokalt, eller att möjliggöra en så kallad gödselränna - en tratt under kassen varifrån slammet pumpas.


Regelsystemen och lagarna är enligt honom inte direkt designade för nya innovationer.

- De som lyckas bäst ekonomiskt idag är den som lyckas skicka fram mest kostnader till framtida generationer, påstod Anders.


Ladda ner Anders här.

Samarbete över gränserna

Det fem timmar långa fiskeseminariet avslutades med ett panelsamtal med deltagarna Linda Sundström och Johan Mörn från Ålands fiskare, Karl-Johan Henriksson och Rosita Boström från Fiskodlarföreningen, David Ståhlman från Sportfiskarna, Tony Cederberg från Husö Biologiska Station och tidigare nämnda Anders Kiessling. I panelen lyftes behovet av att skapa fler tillfällen och forum där olika samhällsintressen kan mötas för samma mål, skapa en gemensam förståelse och diskutera fram nya typer av lösningar. Åbo akademis relativt nystartade Living Lab är ett sådant exempel.


Utöver vad föreläsarna berättat, diskuterades också ålänningarnas ökade intresse för fiskevård. Linda förklarade att allt fler tar bort vass, bygger våtmarker och vårdar vikområden för fisklek. Tony Cederberg, som följt utvecklingen av de åländska vattnets status, höll med.

- Det syns [resultaten] de senaste 10 åren, sa Tony.

Reaktioner

Moderatorn Erica Scott vill särskilt uppmärksamma den utsträckta handen från Henrik C Andersson i Stockholms skärgård.

- Ålands hav är ett gemensamt hav och det är mycket intressant med en utveckling mot gränsöverskridande ekosystembaserad förvaltning av fiskbestånden.

Deltagare och lagtingsledamot Simon Holmström ser stora fördelar med förslaget om gemensamt trålfiskeförbud.

- Initiativet om förbud mot industriellt pelagiskt trålfiske innanför 12 milsgränsen vore en effektiv åtgärd för att stärka kustfisket och ekosystemet. Det är värt att titta närmare på.

Sportfiskaren Ola Sundberg, som också var en av initiativtagarna till seminariet, håller med och uppskattade också den gemensamma anda som rådde mellan deltagarna.

- Ett friskt Östersjön har oerhörd potential att skapa både arbetsplatser och försörja oss med naturliga livsmedel, men då måste vi börja tänka och agera långsiktigt.


För mer information, kontakta

Joel Lindholm (HI)

Initiativtagare +358 (0) 50 564 80 05

joel.lindholm@live.se