Allt och alla har påverkats av coronapandemin som vi inledningsvis ville avfärda som något inte värre än en vanlig återkommande influensa. Det var då när den härjade långt där borta, i Kina. Föga visste vi då!
Hela länder, kontinenter, in i minsta samhälle har därefter skakats om. Och inte vet vi ännu hur eller när det slutar. Människor har förlorat sin försörjning och trygghet. En osynlig fiende, ett virus har förklarat krig med hela världen.
Självstyrelsegården fick göra skäl för sitt smeknamn Borgen. Reglerna för vistelsen där blev nämligen rätt så rigorösa. Dörrarna låstes och första tiden i det utlysta undantagstillståndet låg arbetet på is och det arbete som ändå måste ske avklarades via digitala möten. Utskottens möten hölls, och hålls fortfarande i hög grad, digitalt liksom även andra möten. Tillåtet antal ledamöter som fick sitta samtidigt i lagtingets plenisal drogs kraftigt ner. Man kunde delta från läktarplats och även via hemsidan.
Man kan säga att det också i början, utan att det klart uttalades, rådde något av borgfred. Dvs det var nu mycket viktigt att hålla ihop i frågor som handlade om att se till att resurser snabbt skulle finnas tillgängliga för människors hälsa, akuta insatser för näringslivets överlevnad, för skola samt hälso- och sjukvård. För Åland likväl som för andra samhällen har pandemin testat samhällsfunktioner på ett aldrig tidigare prövat sätt. Och det har jämförelsevis fungerat bra. Får vi tro och hoppas. Vi vet ju
inte ännu hur det slutar.
Lite närmare normalitet känns det nu i varje fall som att vi har kommit samtidigt som vi vet att det just i den vetskapen kan vara nära till hands att glömma nödvändiga restriktioner. Lagtinget sysslar med sin viktiga uppgift att stifta lagar och arbetet med revisionen av självstyrelselagen har åter efter en paus rullat igång just innan sommaren.
Att sitta i lagtinget och samtidigt ingå i regeringsmakten avspeglar sig inte i media som förstås varje plenum rapporterar om oppositionens göranden och låtanden. Så är det. I ett parlamentariskt upplägg äger opposition scenen och kan från talarstolen veva på om snart sagt allt utan att behöva svara för konsekvenserna eller ens rädas dem.
Det kan verka som om vi ledamöter i HI har somnat av för att vi inte skapar storstilade rubriker. Men för oss har det varit viktigare att jobba i ett lag utan att plocka politiska poänger av en kris.
I det lilla, som ändå påverkar det stora, har vi gjort och gör vi avtryck och vi har också använt tiden till att förbereda kommande politik. Vi kan vara mycket stolta över
att Hållbart initiativ är med vid bordet där linjerna dras upp, där vi styr in
besluten för klimatets bästa. För det kommer en dag då detta är över och
då ska vi se en omstart där investeringar ska ske på människornas och
planetens villkor.
Är det något gott som denna pandemi har bidragit med så är det att människor har lärt sig att det går att sakta ner, att lyssna in, att välja det enkla och det som inte kostar någonting, att naturen finns till för oss och vi ska sköta den med respekt. Vattnet blir klarare, luften renare att andas när mängden utsläpp minskar.
Vi ska inte starta om till det som var utan till något nytt – till det som
värnar vår planet, stoppar uppvärmningen, avskogningen och människors
ohälsa som grundar sig på vårt ohälsosamma livsmönster. 3,5 år har vi
kvar att via regeringsbasen förverkliga våra mål att snabba på
omställningen och under den tiden ska också Hållbart initiativ, den lilla
pigga uppstickaren, som parti växa sig ännu starkare inifrån och ut så att
partiet nästa val kan ställa upp en lång rad ivriga ålänningar som alla vill
vara med i detta livsviktiga och inspirerande arbete.
Allt har förändrats. Världen, Åland kommer efter corona inte att vara den
samma som innan.
Får inte vara den samma.
Mycket ska vara nytt i en omställning. Vi bygger något nytt och något
bättre och vi bygger för planeten och våra barnbarns bästa!
Talesperson Annette Bergbos krönika har publicerats i sommarupplagan av Hållbart initiativs nyhetsbrev