Transporter av människor och varor är en nyckelfråga för att nå ett hållbart samhälle. I ett småskaligt samhälle som Åland, där vi värnar skärgårdens livskraft är det helt centralt att utveckla flexibla trafiksystem där klimat- och miljöpåverkan successivt minskas samtidigt som våra lokalsamhällen stärks. Genom vår medverkan i landskapsregeringen vill därför Hållbart initiativ ta nödvändiga steg mot en hållbar trafik både till lands och till sjöss.
Ålands flotta av skärgårdsfärjor har en hög medelålder. Det för med sig fossila utsläpp, trafikstörningar och höga kostnader. Under sommarmånaderna är kapaciteten för liten och under vintertid för stor.
Som ett led i att minska driftskostnaderna för skärgårdstrafiken inledde landskapsregeringen 2011 arbetet med den så kallade kortrutten. Kungstanken var att förkorta färjepass genom att bygga fast infrastruktur för nya linjer. Utredningar hade visat på många olika kortruttsalternativ och de största inbesparingarna skulle ske genom att skrota Södra linjen och leda trafiken via Föglö. Landskapsregeringen 2015-2019 inledde förverkligandet av kortrutten genom projekt västra Föglö. Investeringen beräknades till ca 26 miljoner € för bro till Gripö, väg och hamn samt en ny farled, samtidigt som en ny färja skulle upphandlas på totalentreprenad för ca 50 miljoner € för 15 år (vilket senare blev 66 miljoner €).
Samtidigt i processen, år 2014, kom lagtingets beslut att Åland ska bli fullständigt hållbart senast 2051 i enlighet med fyra hållbarhetsprinciper (nedan) och ett strategiskt arbetssätt för att nå dem.
I det hållbara samhället utsätts inte naturen för systematisk
1. koncentrationsökning av ämnen från berggrunden
2. koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (kemikalier etc.)
3. undanträngning med fysiska metoder
Och i det hållbara samhället bidrar vi inte till att människor utsätts för strukturella hinder för
4. hälsa, inflytande, kompetensutveckling, opartiskhet och meningsskapande.
Och två år senare manifesterades Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda med en vision och sju strategiska utvecklingsmål utgående från de fyra hållbarhetsprinciperna.
Västra Föglö projektet skulle ta miljöaspekter i beaktande på två sätt: vägplanen över Gripö skulle göra slalom mellan värdefulla naturområden och färjan skulle drivas på el med diesel som reserv. Men huvudsyftet var fortfarande att spara pengar.
Här har vi alltså ett exempel på när man har satt ekonomin i första hand och hittar en trafiklösning (bro, ny väg och färja) som uppfyller det målet. Sedan försöker man anpassa trafiklösningen så att den inte skadar värdefull miljö fullt så mycket eller har en negativ social inverkan. I grunden är man dock, med det här sättet att tänka, beredd att ta “lite förluster”.
Om vi istället menar att vi ska ha en hållbar skärgårdstrafik utifrån de ekologiska och sociala principerna ovan och sätter det som främsta mål så kommer ekonomin att inta sin rätta plats som ett medel och inte ett mål i sig. Istället för att fråga oss vilka trafiklösningar som sparar pengar och gör så lite skada som möjligt, ställer vi oss frågan, vilken sorts trafiklösningar krävs i ett hållbart samhälle (som uppfyller hållbarhetsprinciperna)? Sedan, hur tar vi oss steg för steg dit på smartast möjliga sätt i enlighet med de resurser vi har till förfogande?
Utgående från målet om en hållbar skärgårdstrafik i enlighet med hållbarhetsprinciperna är det inte möjligt att försvara Gripöprojektet, inte ens som ett steg på vägen, av följande skäl:
Det låser in oss i ett trafiksystem på oexploaterad och omistlig natur.
Elhybridfärjan skulle, pga dess storlek, praktiskt taget inte kunna flyttas till någon annan rutt.
Bron över Spettarhålet skulle nagga Degerbys landskapsbild och dess kulturvärden i kanten för evigt.
Även om det finns mycket utredningsmaterial gjordes aldrig analysen om kortrutten på västra Föglö gick i linje med de fyra hållbarhetsprinciperna. I en sådan analys måste inte det nya trafiksystemet uppfylla alla principer till fullo, t.ex. kan man tänka sig en elhybridfärja som ett steg på vägen om det inte av tekniska eller ekonomiska orsaker just nu är möjligt att direkt investera i en förnybart driven elfärja. Det är att gå i rätt riktning i väntan på bättre teknik eller andra lösningar som går att bygga på. Gripöbron med därtill hörande ny infrastruktur är däremot inte en tillräckligt flexibel lösning eftersom det innebär ingrepp i omistliga natur- och kulturvärden. Vi kan bättre än så om vi har rätt mål i sikte.
Att avbryta västra Föglö handlar därför inte om att säga nej till en färja som släpper ut mindre växthusgaser. Det handlar om att säga ja till att göra rätt från början, så att vi på lång sikt kan minska utsläppen samtidigt som vi värnar miljön, skärgårdssamhället och landskapets plånbok.
Detta ja handlar inte om att kasta alla utredningar i sjön. Det handlar om att ställa nya frågor med det vi redan vet. Vad menar vi med ett flexibelt och hållbart trafiksystem?
Hur vill vi binda ihop skärgården så att en investering på en rutt också gynnar andra rutter? Vilka trafiklösningar ger bäst förutsättningar för att förbättra miljön, minska utsläppen, stärka lokalsamhällen i skärgården och minska driftskostnaderna SAMTIDIGT?
Hållbarhetsprinciperna hjälper oss att tänka om i grunden. Vi vet idag att de flesta av våra olika samhällssystem är designade och utvecklade i en tid när vi inte tänkte hållbarhet överhuvudtaget. Vi tänkte att jordens resurser var oändliga och att människan inte kunde påverka så värst mycket. Idag vet vi bättre. Det ställer också krav på oss att orka tänka annorlunda. Hållbarhetsprinciperna hjälper oss också att redesigna våra system. Vilka delar av trafiksystemet och vårt sätt att färdas kan vi behålla i ett hållbart samhälle? Till vilka delar behöver vi tänka om? Kanske inte egen bil är det bästa sättet att ta oss runt om vi vill ha hållbara trafiklösningar, även om vi vuxit upp med det och kanske har svårt att tänka oss att vi kan göra på ett annat sätt utan att släppa vår bekvämlighet.
Det är positivt att dessa frågor börjat ställas de senaste åren - inte minst av Ålands Natur & Miljös kampanj för en hållbar skärgårdstrafik med dess snabbrutt och medborgarinitiativ samt det privata företaget FS - Links och deras tunnelförslag till Föglö. Folkopinionen är också starkt pådrivande, vilket valresultatet 2019 vittnar om. Landskapsregeringen tar avstamp från det folkliga intresset för en hållbar trafikplanering och avser att gå vidare med en kompletterande tunnelundersökning. Särskilt fokus läggs på säkerhetsstandard, geologi och upphandlingsmetod för att få en prislapp. En tunnel kan vara en möjlig flexibel lösning som i sin tur skapar kollektivtrafikmöjlighet till en ny ändhamn på östra Föglö, dit elhybdridfärjor samt passagerarbåtar kan trafikera. Miljöfordon och bilpoolsanvändning kan premieras med sänkta passageraravgifter.
Vår nyfikenhet finns också i utvecklingen av nuvarande linjetrafik Svinö-Degerby. En möjlig lösning är en ny, miljöoptimerad färja till Degerby som utan sprängningar kan passera Ekholmssund. Det kräver en smart fartygsdesign som möter kapacitetsbehovet och som efter ett eventuellt tunnelbygge kan flyttas till andra linjer. Ett ytterligare alternativ är två mindre miljöanpassade flakfärjor som används beroende på kapacitetsbehov. Den rimliga konsekvensen av detta tankespår är att nuvarande linjer bibehålls men miljöanpassas i trafikering, vilket medför betydande driftsinbesparingar. Finansiell kapacitet för fartygsflottans omställning i hela skärgården skulle också ökas så här.
Det fanns en tid då de sociala och ekologiska intressena alltid fick stå åt sidan när de ekonomiska intressena skulle prioriteras. Nu har vi svängt på steken - vi inleder styrning mot hållbarhet med ekonomi som medel - och får minskade driftskostnader på köpet. Vi sätter grunderna för systemskiftet i trafikplanering för det hållbara samhället.